Bron är ett mirakel och vi kan fortfarande inte fatta riktigt hur den kom dit..... men undan gick det när arbetet väl kom igång. Idag skulle vi för första gången flytta alpackor över bron för att komma till den nya betesmarken.
Passagen nedför en brant slänt gick oväntat fint men framme vid bron stannade alla tvärt ... vad var detta för någonting??
De modigaste och mest nyfikna alpackorna gick upp en liten bit men vände och gick tillbaka igen......
Vi fick påminna Savannah om att hon faktiskt har hand om sådana här situationer. När hon tog täten traskade alla snällt efter. Vilken känsla att se dem promenera över ån....... så lätt jämfört med att behöva transportera dem runt vattnet.
Återseendet med småpackorna som tillbringat några veckor på andra sidan ån blev glatt...... verkade som om fölen blev alldeles till sig över att se sina mammor igen
 
Ny hage....
Alpackatanter kan springa dom med. Först åt ena hållet........
..... njuta lite av utsikten ....
...sen tillbaka igen....
Savannah hade mycket att stå i..... hon ska ju hålla reda på hela gruppen.
Ingen badade idag..... imorgon ska vi ha de små på den ena sidan bäcken och stona på den andra. Att döma av fölens längtansfulla blickar skulle det inte förvåna mig om de vadar över för att få träffa sina mammor igen.
En, på det hela taget, mycket bra dag i en alpackas liv.
Kusipacha Alpacas   www.kusipaco.com