På förmiddagen den 29 juli låg Maya och såg "mystisk" ut ...... hon höll sig för sig själv och åt inte mycket.
Maya är den av våra alpackor som tycker mest om att vara i stallet och hon bestämde att det var där hon skulle föda. Snart hade en liten hingst kommit till världen....... Viggo hade fått en lillebror :-)
Maya är en mycket mildsint (nytt ord) och lugn alpacka.... den lille utstrålade samma lugn och begrundade sin nya situation en lång stund innan han överhuvud taget funderade på mat.
En häftig regnskur fick resten av flocken att springa in i stallet och så var det slut på lugnet.



Savannah undersöker familjens sensaste tillskott.... hon är ju vår beskäftiga "föreståndarinna"  :-)
Pappa Pepito
Muña gör aldrig mycket väsen av sig och det var likadant den 4 augusti när jag tittade ut genom fönstret och såg Muña se ut som om hon uppsökte toaletten. 15 minuter senare låg ett litet hingstföl vid hennes sida.
Pappa Pepito
Adrian, som han ska heta, är förfärligt söt...... väldigt lik sin syster Beata.... och har en härligt djup brun färg.
Pappa Peruvian Hector
Rara, roliga Uma passade på att föda ett elegant litet stoföl på morgonen den 8 augusti innan vi kommit ut i stallet. Uma är en erfaren och på något sätt självklar mor och hennes trygga utstrålning verkar smitta av sig på avkomman. Den här lilla fröken har även ärvt mammas vita fläck under hakan....... men den halkade upp en bit :-)
Vid det här laget hade det fötts 14 föl................ bara ett återstod och det var Finxens. Finxen är dotter till Savannah och lite "särskild" som någon uttryckte det. Som liten tittade Finxen väldigt mycket........ hon kunde stå alldeles stilla hur länge som helst och titta på en. Hon stirrade inte .......... utan tittade...... ofta med ena sidan av läppen upphakad på en tand...... det var så hon fick heta Finxen. Från början tänkte jag Sphinxen........ som ju har tittat i oändliga tider. Sphinxen känns gåtfull och mystisk och verkar tyst och vist skåda horisonten och den punkt där Sirius kommer upp en viss dag i juli när det gamla Egypten firade nyår..... man får en känsla av att Sphinxen känner svaret på stora frågor. Finxen, däremot, såg lite mer ut som bofinken Knut i sitt tittande så vi fick modifiera namnet till något som passade bättre och Finxen passar perfekt.

Med 14 föl på marken kändes det som om det vore jätteskönt om det sista ville komma också..... så vi tittade undrande på Finxen många gånger varje dag. Finxen går inte heller riktigt som de andra..... hon spatserar...... och det gjorde hon nu med. Hon spatserade en hel vecka efter att Uma fått sitt föl men till sist...... den 15 augusti....... var det dags.
Finxen var jätteduktig (hennes första föl) och hade snart en vit liten kille bredvid sig. En vit liten kille med en brun prick på höften!  Kanske borde han få heta Prinxen....
Savannah... mor och mormor .... kom snabbt fram för att inspektera barnbarnet.... alla andra dröjde. Förmodligen har Savannah gett Finxen all information om moderskapet för Finxen hade koll från första stund och är världens bästa lilla mamma
Det som hände sen var ovanligt. Alla de vuxna alpackorna betade fortfarande i andra hörnet av hagen men som på en given signal kom alla fölen för att hälsa den lille välkommen. De slöt upp kring den lille nyfödde och Finxen och firade nog att samtliga nu kommit välbehållna ut ur mammornas magar. Kändes som en otroligt rar avslutning på årets fölningar.
Den lille med pricken var mycket intressant
Finxen var med och såg till att Huligarne inte blev för mopsig
Med alla föl födda är väntans tider över och nu kan vi njuta av att se dem växa och stoja. Det går inte att gå förbi deras hage fort. Vart man ser tittar ett lustigt litet ansikte upp eller någon gör ett riktigt knäppt skutt. Man kan titta tills man blir döpt till Finxen tror jag
Pappa Pepito
Kusipacha Alpacas  www.kusipaco.com