Kusipacha Alpacka
Casper Trio....... Sommarens Första Föl
När Casper och Enzo till slut anlände förra sommaren bestämde vi oss för att betäcka 5 ston med Casper och här är han med hela sitt harem under de första dagarna av september 2007.  Vi betäckte tidsmässigt paralellt med Enzo men de tre första fölen som föddes sommaren 2008 var alla Caspers.
Den 18 juli kom Nils Milou....... helt överraskande för mamma Lachiwa hade bara varit dräktig i 319 dagar. Österlen har plågats av svår torka denna sommar och den här förmiddagen kom det regn för första gången sen i april någon gång. Vi hade veterinären här på rutinbesök och Lachiwa lät honom uppleva sin första alpackafödsel 'live'
Kututu som så hjärtans gärna vill sniffa närmare på den lille är Lachiwas föl från 2005. Lachiwa säger åt honom på skarpen att inte vara för närgången
Lachiwa är en supermamma... kolossalt trygg och avslappnad. Nils Milou, precis som sina äldre bröder Rudolf och Kututu, steg ur moderlivet med en attityd av 'been there, done that' och söker till skillnad från våra andra föl kontakt med människor. Hans sätt att faktiskt vifta på svansen (vi har vittnen :-) när han kommer nära föranledde namnet Milou. Vi får se vad det blir av denne gosse som gör de ettåriga hingstarna väldigt nervösa med sitt svansviftande.... Verkar vara en signal de har svårt att placera inom ramarna för alpackans normala kroppsspråk.
Det här var ju sommarens första föl och det blev allmän uppståndelse och glädje bland resten av stoflocken. Rosa Louise visste inte hur nära hon skulle komma och anmälde sig genast som barnvakt medan mamma Lachiwa betade
En något försumlig barnvakt dock som tillät Kututu att tugga på sin lillebrors öra. Moster Kajsa fick ta över barnvaktandet.
Regnet försvann och en torr Nils Milou kunde visa mamma Lachiwa vilken tjusig liten packa han är.
De tre första födslarna hade samtliga ett mer eller mindre angenämt element av överrraskning gemensamt. Den 25 juli visade Kaphiya tecken på att närma sig förlossning. Dagen gick och hon lugnade ner sig framåt kvällen.... vilket inte är helt ovanligt och ofta föds fölet nästa dag.
Jag var ute och tittade till Kaphiya under kvällen men allt verkade lugnt. 

Vi hade goda vänner från Sala på besök och när de skulle åka härifrån strax efter midnatt följde vi dem ut till bilen för att ta farväl. Dagen hade varit full av krånglande pumpar och fruktansvärt varm så nu kunde jag redan känna hur skönt det skulle bli att lägga huvudet på kudden. Men ack...... det enda man verkligen vet är nuet... när bilens strålkastare tändes hamnade silhuetten av en alpacka med ett föl på väg ut i ljusets väg. Det var Kaphiya, svart som natten, som var på väg att få sitt allra första föl
Kaphiya kom till oss hösten 2005 och var då betäckt...... men visade sig så småningom inte vara dräktig. Samma historia upprepades påföljande år och vi hade mer eller mindre gett upp hoppet att hon skulle kunna bli mamma. Vi bestämde oss för att göra ett sista försök och med mer kunskap och en mer omsorgsfullt genomförd betäckningsprocedur blev Kaphiya till slut dräktig förra sommaren.

Kaphiya är en väldigt lättstressad alpacka och kan bete sig som om hon hade 10 000 volt genom kroppen när hon blir upprörd. Jag hade i sanningens namn mina dubier om hennes 'mamma-potential' och hoppades att hon skulle genomföra födseln utan att få för sig att hon hade en 'fiende i rumpan' på väg ut :-)) 

När vi nu stod i den mörka hagen med hennes nyfödda stoföl på marken iakttog vi Kaphiya spänt.  Kaphiya var paralyserad.......... i minst 10 minuter och tittade inte ens på sitt föl.

Livet är magiskt..... i nästa sekund ....som att vända på en hand blir Kaphiya  M A M M A...... och visar all den omsorg och kärlek ett litet föl behöver.......  När fölet så småningom kom på benen stod hon inför det verkliga examenstestet. Kaphiya, som verkar ha svårt för all typ av beröring, stod som en skulptur under det att fölet letade sig fram till juvret.

För de tvåbenta blev kudden inte aktuell förrän framåt tretiden men vad gör det när man fått bevittna magiska processer.
På morgonen den 26 juli kunde vi i dagsljus kontatera att Kaphiya blivit mamma till den näpnaste av töser
Dagen blev varm.... Vi har verkligen haft perioder med vedervärdigt varmt väder denna sommar....... som tillsammans med torkan  färgat våra hagar gula. Bara med hjälp av bevattning och p g a att vi har mer bete än vi behöver har vi kunnat hålla våra alpackor med gräs att beta. Under varma dagar tar vi in våra havande alpackadamer under lönnen i trädgården, så även denna eftermiddag........ och vid tretiden såg vi att Rosy satte igång att föda.

Jag brukar alltid hålla andan tills jag ser ett huvud och två framfötter..... då vet jag att allt är på rätt väg. Jag höll andan nu med ........ och kunde ha fortsatt tills jag var blå i ansiktet......... det kom i alla fall inga fötter.  Ett litet vitt huvud med en fawn-färgad prick mitt uppe på hjässan var allt som fanns där. Det var som om Rosy anade sin belägenhet....... hon  är inget kontaktsökande sto i normala fall men kom fram och ställde sig framför oss och såg hjälplös ut. Efter undersökning kunde jag konstatera att fölet hade frambenen under sig precis som Kaphiyas föl på bilden ovanför till höger och det fanns ingen möjlighet för det att födas på det viset.  H u u u u u u u u ................  Det var lördag eftermiddag och det som gällde var att få tag i jourhavande veterinär så fort som möjligt.  Det är ändå märkligt hur mitt i allt försynen ändå finns med som en aspekt i det stora hela. Precis som vid förra sommarens enda komplicerade födsel var det vår hus-hjältinna Suzanne Jernberg som hade jouren....... enda kruxet var att hon var ungefär 40 minuters körning ifrån oss. Det blev l å n g a  40 minuter och vi gjorde vårt bästa för att lugna Rosy.
Till slut såg vi  Suzannes bil köra upp mot vårt hus.

Suzanne arbetade medan vi höll i Rosy och efter en stund hade Suzanne varsamt lyckats  böja fram först det ena och sedan det andra frambenet och ut kom Rosy's föl i ett huj....... en liten tjej ... och väldigt lik sin pappa Casper.

Svårt att beskriva lättnaden...... både  mor och barn välbehållna.... Suzanne satte namn på min upplevelse..... eufori.

Jaaa..... livet  är då sannerligen rikt på upplevelser ... av alla de sorter .... en del önskar man sig få av.

Förra året räddade Suzanne livet på Antonius och hans mamma Lily och jag hade velat uppkalla fölet efter Suzanne men det blev lite svårt med tanke på könet. I år blir det dock så och jag har funderat mycket fram och tillbaka och tror att Suzy Two blir ett perfekt namn för Rosy's vackra dotter

Startsida Kusipacha Alpacka
Kusipacha Alpacka  |  kusipacha@telia.com