Kusipacha Alpacka
Startsida Kusipacha Alpacka
Enzos föl 2009
Föl nummer ett föddes den 30 maj. Lily fick en vacker fawnfärgad dotter efter Enzo. Vissa föl får namn kvickt .... den här lilla var definitivt Miuccia.
Lily är ett underbart sto och en stolt,  lugn och självklar mor.  2006 fick hon ett väldigt stort föl (Yuyu)  och hade en väldigt arbetsam förlossning och var mycket tagen efteråt. 2007 avstannade hennes värkarbete helt och till slut låg hon bara på sidan och pep. Allt gick väl tack vare veterinär Suzanne och Antonius kom ut pigg och välbehållen. Lily betäcktes inte den sommaren för jag tänkte att det nog var någonting som behövde helas inne i Lily.... Förra sommaren betäcktes hon igen och jag höll tummarna hårt för att allt skulle gå bra och hade lovat Lily att aldrig betäcka henne igen ifall minsta komplikation inträffade denna gång. Till min verkligt stora glädje födde hon Miuccia helt utan minsta problem.
Miuccia är ett energiknippe med massor av attityd. Här, drygt två veckor gammal, försöker hon sätta skräck i en av mostrarna..... nu slutade det lite snöpligt för Miuccia för mostrarna vet precis hur små huliganer ska hanteras
Till Viggos föl
Föl nummer fyra föddes den 21 juni precis som föl nummer tre. Uma fick ett hingstföl samma dag som hennes dotter födde sitt första föl. Umas lille kille kallas för C Dundee ...... han passar perfekt in i en familj av komiker. Han har grimaser som får Mr Bean att verka blek och hans hoppskutt bör ses.
C Dundee föddes inne i stallet under ett intensivt skyfall och när han kom ut därifrån var han torr och fin. Om han nu är morbror till Prinsessans föl så bör Prinsessans föl vara C Dundees systerson. Några bilder här under på morbror och systerson några dagar senare...... de blev snabbt bästa kompisar.
Föl nummer sju föddes alltså också den 6 juli.... Amy födde en liten mycket 'light fawn' son
Storögt iakttar en alldeles ny liten varelse en ännu oupptäckt värld.
Mamma är den fasta och trygga punkten och allt är absolut bra så länge hon finns riktigt nära
Den 8 juli var ännu en varm varm dag. Lachiwa pep olyckligt till och från under hela eftermiddagen men inte mer än så. Jag höll ett öga på henne och funderade över detta ovanliga beteende (jämfört med hennes tidigare förlossningar)  Framåt sen eftermiddag började det bli tydligt att hon bestämt sig för att föda men det hela tog inte riktig fart förrän klockan blivit över sex på kvällen.


Tidigare har Lachiwa fått tre hingstar....Kututu, Rudolf och Nils Milou. Alla hennes barn har varit mycket personliga och lite egensinniga och roliga. Jag har tittat på henne under den här dräktigheten och tänkt hur roligt det vore att få ett stoföl efter Lachiwa som är en enastående trygg och underbar alpacka. Min vän Katarina hade givit mig inspirationen till att döpa ett möjligt stoföl till India..... ett namn som klingade vackert i mitt sinne och på något vis speglade mammas självständighet och integritet.
Lachiwa hade det lite jobbigt att föda vad som visade sig vara ett riktigt stort föl och jag fick hjälpa till en del.

Hon lyckades dock helt själv (med Enzos benägna bistånd) med bedriften att föda den fjärde hingsten i rad....... Så det blev ingen India i år men väl en mycket vacker Indiana
En mycket långbent ung man som här är drygt en timme gammal...... En fullständig gåta hur han nyss fanns hopvikt inne i lilla Lachiwa
Föl nummer 10 av 16 väntade blev en liten Enzo-gutt som föddes när det bara var en halvtimme kvar av den 31 juli. Inte helt odramatiskt heller. Fifi, som den något nyckfulla modern heter, hade verkat mycket besvärad av sin mycket stora mage i ett par dagar. Allmänt besvärad utan att ge sig in i direkt födeslearbete. Eftersom Fifi är en dam med lite dramatiskt uttryck vad det än gäller höll jag ett öga på henne men såg ingen anledning till oro. På kvällen den 31 juli verkade hon avslappnad och när jag gick ut i hagen vid 23.30 för godnattrundan hade jag faktiskt ingen tanke på nya föl....... men höll på att snubbla rakt över en alldeles nyfödd i mörkret.
Till saken hör att vi hade Elin från Umeå på besök och hon gick precis upp för att lägga sig när jag gick ut i hagen. Jag började flytta stoflocken in mot stallet för att kunna få ljus och titta över fölet och visste att alla behövde dit för att Fifi inte skulle bli stressad. Elin hörde mina förflyttningsförsök, förstod att något hänt och kom skuttandes. Den enda som låtsades som ingenting var Fifi......... hon hade inte fått något föl..... och det fortsatte hon att insistera. Jag var verkligen tacksam att Elin fanns där för vi stod inför en totalt omedgörlig alpacka. Vi fick koncentrera oss på den lille...... torka honom till att börja med och hoppas på att Fifis modersinstinkter skulle vakna. Vi torkade och torkade och fölet kom upp på benen och började leta efter sin mamma men så fort han kom i närheten sprang hon iväg och pep.
Till slut fick vi ta in fölet i stallet och gå in och värma råmjölk vilken mottogs med stor tacksamhet. Alpackor kan vara envisa på det mest inbitna vis och de saker jag till slut sa till Fifi var inte nådiga. Hon brydde sig inte det minsta utan fortsatte att hålla sig så långt som möjligt från sin avkomma. Den lille blev trött efter allt snubblande runt efter en ovillig mor och sen mat på det......han somnade i Elins knä.

Jag kunde inte lämna en stackars moderslös varelse som just kommit till jorden utan hämtade sovsäck och några kuddar och satte mig med benen i sovsäcken och kuddarna mot en vägg och försökte göra det bästa av det hela. Elin fick gå och lägga sig efter en strålande insats. Fölet fick mat någon gång till under natten och jag satt och tittade på honom med tunga ögonlock tills morgonen kom. Han var så liten och kärleken till de klarögda nyfödda är oändlig.
När dagsljuset kom bestämde sig Fifi utan omsvep för att hon visst var mamma.... en mycket beskyddande sådan... och så har det fortsatt.
Föl nummer 11 var också Enzos men lät vänta på sig ända till den 12 augusti. Mamma Rosy Glow tyckte att 17.45 var en perfekt födelsetid för sin lilla rådjursliknande dotter.

Föl nummer tretton föddes före 09.00 på morgonen den 20  augusti. Ännu en i en oändlig rad utmattande varma dagar denna sommar. Savannah fick ett hingstföl efter Enzo.
Under sommaren har jag sett (på danska radarn) hur stora regnområden sett ut att komma åt vårt håll men de har antingen slunkit förbi väster om oss eller gått upp i rök innan de kommit fram till oss. Det har blivit mer och mer likt Afrika....... de sandiga områdena är fler än plättarna där det fortfarande växer gräs. Under alla år vi bott här har brunnen verkat vara outsinlig men i år sinade den......
Savannah är 'föreståndarinna' för alpackatanterna. Hon är även en av supermammorna. Älskade underbara Savannah..... för det mesta är hon vis och originell men när hon får sina bebisar blir hon en blandning av Kommandoran och Kalle Anka.  Vi dog dock ett stort steg i sommar då hon faktiskt lät mig, jag tog det väldigt långsamt, fick komma alldeles intill och till slut lyfta fölet. Vi var tvungna att förflytta alla till skuggan och fölet och Savannah var inte riktigt med på noterna. Jag bar fölet flera hundra meter och Savannah gick perfekt fot vid min sida. Hennes förtroende kändes rörande...... med tanke på hur riktigt ilksen hon varit tidigare
En liten kycklingunge med sin underbara mamma.
De första dagarna i ett föls liv handlar mycket om att lära sig hur jordelivets olika fasta installationer hanteras på bästa vis. Mamma iakttar
Den 24 augusti var det Mayas tur att föda föl nummer 14. Hon har brukat få ganska små barn men denne unge herren vägde 9 kg.

Allt gick bra och Maya undersöker sitt nya föl. Maya är den raraste, lugnaste och mjukaste alpacka man kan tänka sig.
Savannah registrerar in den nya flockmedlemmen... Hon upprepar samma beteende vid varje födsel.
När den lille torkat ordentligt syntes det att han är en mycket vacker liten kille