Många undrar hur det har gått för Bello (väldigt rart) och jag tänker rapportera hur det går för honom här.

Min grundtanke har varit att försöka hålla hans liv så pass 'vanligt' som möjligt. Han har fått stanna i sin flock och bor i samma hage som tidigare. På natten är han i egen fålla i samma hage tillsammans med en lugn kompis. Skillnaden är att nu får ingen i flocken gå ut på större bete på dagarna utan stannar uppe runt huset där det är lätt att övervaka Bello. Småkillarna i övrigt brottas med varandra och springer ikapp och jag ser till att ingen bråkar med honom.

Det har varit intressant att iaktta Bello.....han verkar harmonisk när han är med sina vanda kompisar och håller sig väldigt lugn. Ligger mycket ner. Servicen är excellent :) ....Mat och vatten flyttas hela tiden till den plats där han lägger sig.
Bello ......konvalescent
Kontakten med ett djur som är sjukt fördjupas i bästa fall och det känns som om det blivit så med Bello. Han visar mig väldigt förtroende och skickar, som det ser ut, en menande blick när han legat en stund på ett ställe och maten inte infunnit sig.

Babushka och hennes föl är också kvar uppe i hagen vid huset tillsammans med några andra ston och Bello tycker om att ligga och titta på fölet som han gör på bilden här bredvid.

Det skadade benet är Bello väldigt försiktig om och stödjer väldigt lite på det. När han gör försök att beta böjer han in foten så att ingen tyngd läggs på det brutna benet.

Hans aptit är strålande så här långt och det tar jag som ett gott tecken. Vissa dagar har han verkat lite eländig och jag har varit orolig för honom. Har talat om för Bello att han visst kommer att springa fort som vinden igen.....
Kusipacha Alpacka  |  kusipacha@telia.com
16 maj 2012

Idag var Bello uppe på benen betydligt mer än tidigare hittills. Först var han på baksidan av huset tillsammans med resten av gruppen och stod länge och åt de nyutsprungna bladen på en buske.....såg faktiskt jättegott ut :)
På eftermiddagen befann han sig plötsligt uppe på uteplatsen utanför huset och det var allra första gången sen han skadade sig. Den stora lönnen har fällt alla sina blommor och alpackorna har ätit begärligt av dom......när jag ser alla dom blommorna tänker jag på alla som heter lönnblom. Vi har ju faktiskt många namn som har med träd att göra. Undrar om det är typiskt svenskt?

Bello har alltså ätit både lönnblom och lövgren idag :) vilket känns som ett verkligt steg framåt.......lille gutten.
18 maj
Mest bara varmt och skönast i skuggan under den stora lönnen.  Tinker håller Bello sällskap och hjälper honom numer att äta upp hans mat vare sig han vill eller inte.
20 maj 
Puh....så varmt det var idag. Fram emot eftermiddagen kom en sval vind till undsättning. I sånt här väder går det mesta av min dag åt till att försäkra mig om att alpackorna är svala nog. De högdräktiga stona blir speciellt varma och det är inte bra. I vissa varma och fuktiga stater i USA anses värme-stress faktiskt vara en av de största bidragande orsakerna till sena aborter/för tidiga födslar. Alpackor behöver skugga och det bästa man kan göra är att förebygga....dvs...aldrig låta dom bli så där alldeles för varma.
Lille Bello höll sig i skuggan i många timmar men framåt sen eftermiddag tog han och resten av gruppen en sväng och åt gräs bakom huset. Idag hade Bello en mycket mer självklar utstrålning. Tidigare har det sett ut som om han hängt med mer av instinktsmässigt tvång men idag gick han riktigt stiligt......
.......och målvedvetet. Han betade och åt blad från buskar och verkade inte tänka så mycket på sitt ben. Jag blir så glad....
28 maj 2012

En helt ny Bello står framför oss........äntligen klippt. Vem kan tro att det är samma alpacka som på bilderna ovanför.  Efter det varma vädret senaste veckan var det en stor lättnad för alla djuren att bli av med ullen. Tror det är som att ha 4 ylletröjor plus en dunjacka på sig i solen ........ungefär. Innan klippningen alltså.....
Idag när jag skulle fotografera honom passade Bello på att visa ett antal akrobatiska konster som demonstrerar att han kan stödja på det skadade benet. Han kan lyfta vänster bakben.................
......sätta in nosen under höger bakfot.......
......det här är helt ny akrobatik som inte ens har något namn.......:)
Bello kan också sätta höger bakben mellan frambenen........duktigt, duktigt
Efter denna demonstration ville Bello lägga sig ner och jag fick tillfälle att visa hur det går till att lägga sig ner när man har ett gipsat ben. Se hur han först viker in vänster framfot.......
......långsamt fäller han ihop bakbenen......
......viker in det friska frambenet samtidigt som han glider framåt med det gipsade
Till slut blir det så här bra.....och den där profilen känner i alla fall jag igen......med eller utan ull......och den gör alltid mitt hjärta alldeles mjukt.
6 juni 2012
En liten hälsning från Bello som faktiskt fått lite sol på näsan idag. Har varit riktigt ruggigt sen vi klippte och alpackorna har bott inomhus på nätterna.
Veterinären tittade på Bello tidigare i veckan och vi bestämde att gipset ska tas i mitten på nästa vecka.  Idag har dock hela gipspaket med tejp och allt börjat få en konstig bananform.....åt fel håll......själva ytterböjen på 'bananen' är på baksidan på benet och det ser läskigt ut när Bello stöder på det. Verkar dessutom som om han är betydligt försiktigare att sätta ner det och undra på det om bandaget ger efter åt motsatt håll mot hur knäet är ledat.  Ska prata med veterinären genast imorgon bitti......
8 juni

Veterinärbesöket igår blev oväntat en riktig rysare.  Huh....   Det visade sig att gipset hade gått sönder på baksidan av knäet och veterinären sa att det kunde bero på att benet inte hade läkt överhuvud taget.....och så fall var det kört....benbitarna skulle aldrig kunna växa ihop med varandra. Även om jag såg ut som vanligt på utsidan när veterinären sa detta kändes det inuti som ögonen spärrades upp mer än vad som är möjligt och att resten av mig gjorde en sån där min som bara Jonas Gardell kan göra när han ska åskådliggöra total och paralyserande skräck.

Bello är en ängel och stod still som ett ljus medan tejp och spjälor och till sist gipset avlägsnades. Lille lille gubben.........
När allt till slut var av visade det sig att Bello stödde på benet utan att falla ihop........från förtvivlan till försiktig optimism på ett ögonblick med tårar i ögonen.

All muskulatur har ju förtvinat och en förmodad konsekvens av det var att knäleden överflexade bakåt vid belastning..... som syns på bilden nedanför. Förmodligen har detta också varit orsak till att gipset knäckts till slut.

Jag har tagit den bilden som ser minst läskig ut så ingen ska få ont i magen. 
Nu får Bello och Minimusse kampera ihop i egen 'kupé' för att bygga upp ny muskulatur kommer att ta tid och det går inte an att de andra småhingstarna hoppar på honom eller lockar Bello till galna race.

Bello verkar nöjd att vara av med gipset.....han ser ut att kunna ligga bekvämare och han undersökte noggrant sitt återvunna ben när det kom fram under alla lager. Aptiten är mycket god och han haltar runt och verkar vara i god form i det stora hela
14 juni
Idag är det en vecka sen veterinären tog bort gipset på Bello. Det känns som om det vore mycket längre sen men det är väl för att jag tittat så intensivt på benet hela tiden.  Som sagt satte jag inte in de bilder som såg läskigast ut där man ser hur mycket knäleden vinklades bakåt.

Jag har faktiskt varit orolig för förändringen har inte varit stor. Bello ligger fortfarande med sitt vänstra ben rakt ut när han ligger ner och verkar ha problem med att vika in benet. För några dagar sen började jag göra 'sjukgymnastik' på hans ben. Ibland kan kroppsdelar som haft mycket ont och varit plågade kännas lite övergivna och så kändes Bellos ben med.
Jag har böjt benet sakta och mjukt åt rätt håll i knäleden och provat hur långt han kan böja och tillbaka igen. Benet har fått lite försiktig massage och Bello har inte verkat misstycka
Man kan se på de här bilderna där han står med huvudet  ner i en foderkrubba att han gärna håller  upp benet och avlastar det helt.
När han väl sätter ner benet kan man se att det faktiskt blivit bättre och att vinkeln bakåt i knäleden faktiskt inte är lika skarp längre och att det verkar finnas lite bättre styrsel i benet.

Veterinären såg honom idag och han tyckte definitivt det såg bättre ut.

Bello och Minimusse samsas väldigt bra i sin fålla och enda gången de längtansfullt tittar på de andra småkillarna är när dom leker och jagar varann.
17 juni
Samma dag som Bello fick en lillasyster såg jag honom ligga med det läkande benet invikt under sig vilket var ett stort steg framåt.

Fram till nu har han fortsatt att ligga med benet rakt ut framför sig precis som när han var gipsad.  Han går mycket bättre men slänger liksom fram vänsterbenet i varje steg. Fortfarande stödjer han inte lika mycket på sitt onda ben och håller gärna upp det om han står stilla